från all creatures deserve love
ahum .
mumm
bumm umm
kaaabili brium
tänker
mumm
bumm umm
kaaabili brium
tänker
mej att
de här tre
står
och KÖR
-hummar
de tre
baryton tenorerna
Jag skulle ju skriva här
på ett mer
fantasifullt
sätt
och hur går det ?
med det
i dag har jag trubblat med
vad jag ska ge i present
till min dotter
måste få råd ..
och haar ingen annan.råd
än att godta det jag fick
sen får jag se om det
blir rätt
å nu blir jag så där gåtfull
som jag nyss retade mej på
då jag läste
en annan blogg
där någon berättar om något mycket svårt
utan att ALLS
konkretisera
VAD
det är för sorts svårgheter
vad ÄR det då för ide att
blogga om
det drama man lever i?
man kan ju inte
ens få några konkreta
råd
och jag flipprar
vad skulle en braman
svara
då ??
det blir
som en koan
det blir
som en koan
nu har jag
målat naglarna
förberett
mej för
vaddå ?.
Så vackra dom är.Jag kan riktigt höra deras djupa stämma humma brumma i olika tonarter. Jag älskar elefanter och tänk att få veta deras tankar någon gång. Tänk att få höra i deras öra:) De har en visdom som vi inte förstår. De är så nära oss ändå på något sätt. Kram
SvaraRaderaah jaa ..härligt Sfinxen ..du hör det tydligare än mej ..känns det som ;)
Raderanär du beskriver det så där vågar jag också ha samma längtan..
jag undrar varför jag fäst mej så vid elefanter .. grundstarten till den där känslan (söker förresten alldeles för ofta förklaringar till saker)
jag fick en vit porslins elefant då jag var kanske 4-5 -6 år som jag har kvar
och hade ju aldrig sett ett sånt djur ens på bild ..sen fanns det en elefant i den första läseboken i skolan ..
**kanske för att de var så stora ..och jag var äldst och störst i syskongruppen..
och sen för att de inte alls behöver vara söta som om de bara helt lugnt är sej själva ..helt utan att göra sej till
äkta.. mäktiga ,uråldriga ,trygga
Kram till dej
Jag minns min första elefant som min pappa köpte av en dörrförsäljare i början på 50 talet. det var så exotiskt tyckte man och känslan finns där fortfarande. Kram
Raderaaha fick du också en redan barn ,var det vanligt?
Raderajag fick en av min farfars syster ,vad jag minns ,hon hade alltid en hel kappsäck med saker med sej då hon kom från St-holm ,..tyckte om att göra oss glada .
Vi kallade henne faster .. vår farfar var hennes enda syskon ..hon såg oss som sina egna barnbarn..och hon förgyllde vår barndom då hon kom ,(varje sommar )